Övriga byggnader i hembyggdsparken

Norrhultsstugan

Det är okänt när stugan byggdes men den utgjorde mangårdsbyggnad i slutet av 1700-talet. Efter laga skifte i Norrhult 1852-1868, har huset även använts som undantagsstuga.
Skomakare Alfred Eriksson 1867-1943 hör till dem som har bott i stugan. Han var rullstolsbunden i 32 år efter en ryggskada. Hos Alfred samlades man gärna för att prata och lyssna på otaliga berättelser.

När stugan flyttades till Hultsfred 1999 lade man på ett sticketak. Ekarna som stod intill huset tog tyvärr hårt på taket som nu är bytt till ett tegeltak.

Stugan är inte möblerad utan används som förråd och välbehövlig verkstad. Vid våra evenemang används den även till utställningar och som försäljningsställe.

Stugan på sin ursprungliga plats i Norrhult

Norrhultsstugan med vedbod och dass i bakgrunden

Vedboden och dasset

Det här är ett nybygge i traditionell teknik. Även det med sticketak som har fått bytas ut.

Dasset har som sig bör flera hål varav ett är anpassat för barn.

Kaffestugan

Hembygdsföreningen byggde Kaffestugan 1946, tidigare hade Andersbostugan fungerat som kaffestuga. Den nya stugan utrustades med sådana moderniteter som elspis och kylskåp. Stugan genomgick en omfattande renovering under 1999.

Den nybyggda Kaffestugan med Andersbostugan i bakgrunden någon gång på 1950-talet

Kaffestugan med Andersbostugan i bakgrunden

Loftboden

Loftboden kommer från Hamra by i Vimmerby. Den uppfördes i hembygdsparken 1947.

Namnet kommer från husets utseende, alltså det loft som finns på övre våningen och till den leder en öppen trappa till en loftgång .

Byggnaden användes som så kallad ”visthusbod”, för förvaring av matvaror, främst torra varor som mjöl och gryn, och under vintertid även vissa färskvaror. Loftboden användes sommartid som sovkammare för gårdens drängar och pigor.

Vällingklockan på loftboden är den klocka som tidigare fanns på folkskolans torn. Den har sedan 1907 ringt in åtskilliga lektioner.

En ”vällingklocka”  fanns på alla större gårdar och användes för att med ringningar kalla anställda statare, drängar och torpare till dagens arbete samt för att markera matraster, därav beteckningen ”vällingklocka”.

Åkeboboden

Boden är en visthusbod och kommer från Åkebo by. Den inköptes 1939 och uppfördes samma år i parken.

Skvaltkvarnen

Skvaltkvarnen kommer från Haddarp i Lönneberga.  Kvarnen är ovanlig eftersom kvarnstenen roterar motsols, vanligtvis roterade stenen medsols.

Riktigt när den byggdes är inte känt men det bör ha varit under 1700-talet eller tidigt 1800-tal. Det var ganska vanligt med olika typer av ”skvaltor” vid strömmande mindre vattendrag, bäckar och mindre åar. Gårdar och byar malde själv sin säd och skvaltan blev mest en kvarn för husbehov. Kvarnen malde mellan 15-30 kg säd per timme. Kvarnen är av enkel konstruktion med ett horisontellt vattenhjul som driver kvarnstenarna utan särskild utväxling. Man malde mest under vår och höst eftersom de mindre vattendragen oftast var uttorkade under sommaren och på vintern var det fruset.

I slutet av 1800-talet ersatte ny teknik de gamla skvaltorna.

Källarmästare Hilding Ahl köpte den för 200 kr och skänkte den till föreningen. Den uppfördes i parken 1939.

Svinhuset

Det lilla svinhuset kommer från Krokek, Vena. Stian är inte större än att den på vintern 1947-48 kunde fraktas på timmersläde till sin nuvarande plats i hembygdsparken.

Linbastun

Linbastun kommer från Norrhults by och stod färdig i hembygdsparken lagom till Smålandsdagen 1941.

Linbastun användes för att torka linet sedan det rötats. Den var helt nödvändig vid regnig väderlek. Alternativt fick linet torka stående utomhus. Bäst blir linet då det får torka ute i solen. Linbastun eldades ordentligt och linet breddes ut för torkning. I linbastun fanns en stor bastuugn och lavar där man torkade linet.

Sedan bråkades linet vilket innebar att man bröt sönder stjälkarna, ett hårt arbete. Efter ytterligare torkning på bastulavarna skäktades  linet så att de korta växtfibrerna kunde avskiljas, så kallade blånor och sedan häcklades det till fina glänsande linfibrer.

För att få fram lintråd återstod sedan att spinna fibrerna till trådar. Linberedning på gammalt vis är ett hårt och tidsödande arbete

Smedjan

Nästan varje större gård eller en liten by hade en egen smedja för tillverkning av olika verktyg som spadar, räfsor, hackor eller detaljer för reparation av jordbruksredskap som plogar och harvar. En annan viktig syssla för bysmeden var att sko byns alla hästar.

Smedjan kommer från Källehult.

 

Oxskostallet

I gamla tider användes ofta oxar i jordbruket i stället för hästar. En oxe var en kastrerad tjur och oxen var ett lugnt och sävligt men starkt djur; uttrycket ”stark som en oxe” har fog för sig.

När klövarna hade vuxit för mycket måste de ”verkas”, alltså kortas upp genom att de klipptes eller skars ner till lämplig längd. För att underlätta detta arbete ställdes oxen i ”stallet” där den stod stilla.

Oxskostallet kommer från Kristinebergs Gård och användes när oxarnas klövar skulle klippas eller skötas om.

 

Våren 2009 flyttades båda byggnaderna från sin tidigare placering för att ge mer plats åt eventområdet. Nu ligger de intill Silverån mittemot linbastun.

Ängsladan

Ängsladan fick föreningen 1955 som gåva. Den har tidigare stått i Hammarsebo
by. Den flyttades våren 2009 från sin tidigare plats i hembygdsparken för att ge bättre plats åt eventområdet. Nu ligger den mellan sjön och ladugården i en liten björkdunge.

Marknadsbodar och affischpelare från Hultsfreds slätt

Två marknadsbodslängor, omfattande fyra bodar med fyra försäljningsbås i varje bod, uppfördes troligen omkring 1880. De var placerade i södra delen av exercisplatsen Hultsfreds slätt.
De såldes 1920. Två av bodarna revs och förvandlades till ved eller träkol. De två andra användes för sitt ändamål fram till 1933. Den ena skänktes redan 1925 till Nordiska Museet och finns numera på Skansen i Stockholm.
Den andra boden flyttades till folkparken 1934 och 1955 till hembygdsparken.
Våren 2009 flyttades den igen. Nu finns den i anslutning till Andersbostugan och dit har också affischpelaren flyttats.

Affischpelare

Affischpelaren kommer också från Hultsfreds Slätt och var placerad i anslutning till marknadsbodarna.

Vagnboden

Vagnboden är ett ”nybygge” från 1947, 1991 byggdes boden ut till det dubbla

Båthuset

Båthuset uppfördes 1940 och försågs då med en urholkad ekstock som hittats i Tingsgöl, Björksebo, Vena. Den andra urholkade ekstocken kommer från Ragnegöl, Stensryd, Målilla.

Emarps station

Stationshuset kommer från Emarp, som namnet antyder och är ett av otaliga små stationshus och anhalter som fanns utefter järnvägarna när dessa drogs fram genom landet under senare hälften av 1800-talet.

Emarpstationen låg mitt emellan Lönneberga och Mariannelund nära gränsen mellan Kalmar och Jönköpings län vid linjen Nässjö-Oskarshamn – NOJ – som öppnades för trafik 1874. Stationshuset uppfördes samma år.

I stationshuset fanns förutom bostaden för familjen, tre rum och kök, också expeditionslokalen där stationsföreståndaren – stinsen – sålde biljetter, tog emot och lämnade ut gods samt skötte posthanteringen.

Emarp var inte någon stor by, här fanns en såg och några få hus, och det bärande skälet till att en station byggdes mitt i skogen var att man behövde en plats utefter spåret där timmer, props, plank och andra sågade varor kunde lastas. Vidare fanns det i omgivningarna flera stora gårdar och byar som behövde utsäde och andra förnödenheter som kom med järnvägstransport.

År 1964 invigdes Emarps stationshus på sin nuvarande plats. Inne i huset finns ett litet museum som visar saker som fanns i den tidens små stationshus.

Loket och järnvägsvagnen som vi hade i parken under många år har nu åkt till Järnvägsmuseet i Gävle för att bli ordentligt omhändertagna. Kraven på skydd blev för stora för oss och vi är tacksamma att de ännu var i så gott skick att de kunde rulla på egna hjul.

Semaforen som ursprungligen kom från Vena har nu fått komma tillbaka.

Skoltornet

Ventilationstornet kommer från folkskolan i Hultsfred som byggdes 1907 och revs 1974

Tillsammans med ”vällingklockan” som sitter på loftboden är detta ”torn” det enda som räddades till eftervärlden.  ”Tornet” var en ventilationshuv, vackert ritad av arkitekten Georg Nilsson som stod för ritningarna till såväl skolan som det nya stationshuset i Hultsfred.